Vi har så otroligt mycket grupparbeten i skolan nu, jag avskyr grupparbeten.
Och som vanligt så har jag hamnat i en värdelös grupp, både i Svenskan och i Företagsekonomin.

Update: Nej, det här går inte, jag klarar inte det här. Fyfan så jävla värdelös jag är.
Hur vet man när något har gått förlångt, eller rättare sagt, när vet jag att bristningsgränsen är nådd?
Svar: Det är när jag ligger ensam i hallen och hyperventilerar och när jag känner hur jag nästan svimmar.
Då vet man att något är fel. Därför skickade jag ett mejl till Pernilla, jag hatar att få folk att ge mig förmåner.
Jag vill ha samma förutsättningar som precis alla andra. Men vad händer när man känner att man inte är behandlad på rätt vis?
Jag vet iallafall, att jag inte har gråtit på allvar på riktigt jävla länge, föränn nu.
Frågan är om det bara är pressen som ligger bakom.

Jag vill dö. På allvar.